Ursäkta mig för att jag har världens coolaste blogg, nu har jag till och med översättare, lite fränt enligt mig, haha ;) Testa översättaren till höger, under "presentationen" så kanske ni har lite roligt, om så bara för en stund ;)

Nu måste jag sätta fart med packningen som inte riktigt går ihop med väskan, sveper kaffe mellan varven också, jag måste iväg och handla lite innan vi åker hem från Luleå, sen är det snabba ryck för ikväll ska jag jobba, hur ska jag orka? This sucks, hatar att jobba nätterna men idag så är det ändå helt okej för Gustav jobbar också natt inatt.

Men nu måste jag sätta fart, uppdaterar sen någon gång, kanske ikväll ;) Puss!

Har varit i Luleå i helgen eller ja, jag är fortfarande här. Jag började packa ihop alla saker, hälften rymdes inte. Då började jag fundera på varför väskan alltid är överfull när jag ska hem, jag tror nästan att jag har ett beroende, i'm a shopaholic, dock är det ett positivt beroende enligt mig ;) 

Jag har köpt en ny bikini, en underdel och två överdelar, riktigt nöjd med dom faktiskt, jag har ingenting att skylla på längre när man ska och bada, hoppas bara att vi hinner få en varm dag till i alla fall så att man kan bada :)

Sen köpte jag 3 st färgglada linnen med olika tryck, sjukt fräsiga enligt mig, hihi. Sen hittade jag mig en body splash idag, vattenmelon, mums, jag kommer att lukta sjukt gott, hihi ;) Sen fick jag mig ett stort linne, ett vitt cheap monday, med en liten döskalle på. 2 Bh:s inhandlade jag också, smink, lösögonfransar, lösnaglar och sånt där annat onödigt tjaffs som jag inte ids dra upp i bloggen för att göra er uttråkade.

- "Hej jag heter Ida och jag är a shopaholic"

- "Hej Ida"

Förlåt för att jag har varit sjukt dålig på att uppdatera bloggen men jag har haft några dåliga dagar, har varit tom i skallen och för det mesta så har jag bara suttit tyst.

Har ni någonsin känt den känslan? Man vill försöka prata men man kommer inte på ett skit att säga, så där sitter man istället, i sin egna värld och skrattar till när dom andra skrattar även fast man inte hade en aning vad dom sa? Jag har så rätt ofta faktiskt, att jag sitter i min egna värld och har ingen aning om vad dom andra säger och jag tycker samtidigt att jag har skit tråkigt och vill bara hem.

Jag antar att jag är en sån människa som har jag ingen lust att höra på vad just den personen säger, då gör jag inte det, vare sig jag försöker eller inte. Sen kan jag också sitta där ibland och faktiskt lyssna men jag har ändå ingenting att säga, jag kallar det att vara tom i skallen, sitta och tänka på ingenting och inte höra någonting, typ som en dvala, haha ;)

Hur som helst så har jag inte mått så bra dom senaste dagarna, tankarna har gått fram och tillbaka om allting, jag har känt mig allmänt nere och inte sett något ljus igen. Jag har kommit upp ur deprissionen men jag har mina dagar som jag faller tillbaka, riktigt hårt och då är det enda man kan göra att HOPPAS på att man tar sig upp igen :)

Så ni där ute som lider, keep it up, bättre tider kommer även fast det inte känns så, när man är uppe så kan man lätt falla ner igen men man kommer upp sen igen, det handlar om att tänka rätt :) Hur man ska tänka, det kommer jag skriva om ikväll.

xoxo

Det är illa att man inte verkligen njuter och tar vara på sommaren då den verkligen är här. En solig dag kanske man sitter inne när man egentligen borde legat på stranden, varför? När man väl tar sig till stranden och havet då vill man aldrig därifrån. I love it, and it makes me BROWN ;)

Dessutom så blir jag som ett litet barn i vattnet, blir ett barn på nytt och börjar göra volter i vattnet både baklänges och framlänges, stå på händer, dyka, skratta, kasta vatten på varandra, det är helt underbart! :) Sen rundar man av med en solning, ligga och steka och torka, sen packar man ihop och far hem, helt jävla underbart! JAG älskar då det i alla fall!

^ Om ni undrar vad det är som blänker i vattnet så är det från mig det blänker, stjärnan själv hära ;) HIHI

idag vaknade jag och önskade att jag inte hade vaknat, det är en sån där dag som man inte kan tackla problemen man har, man vill bara glömma allt och försvinna.. Hjärtat värker av alla tankar och jag känner mig bara riktigt nere.  Jag vill bara vara ensam idag, jag vill hålla mig på min sida helst hade jag velat krypa in i ett hörn och sen sitta där tills jag kan sova igen så att man kanske kan vakna upp till en bättre dag.

Jag hatar det här, jag hatar att jag aldrig kan få må bra och vara lycklig, hur mycket man än hoppas så känns det som att det inte ens är någon idé att hoppas längre, jag orkar inte hoppas på en framtid som jag inte ens kan se längre. Hoppet som jag hade för ett tag sen, det är borta..

Har ni någon gång tänkt på hur skönt det är att vara ensam? Jag vet att dom flesta säkert kommer säga att dom inte gillar det men tänk efter lite först innan ni säger något, haha ;) Ibland hatar jag att vara ensam och ibland älskar jag det, jag älskar att bara kunna ta en lååång dusch med allt vad det innehåller, fixa naglarna, fixa det yttre och kanske skriva i bloggen.

Jag sitter då här vid datorn, just nu med allting avstängt och inget ljud på och jag njuuuter, känns som att mitt huvud får vila för en gångs skull från alla ljud, det är inte ens tyst när jag sover nuförtiden för min sambo vill somna med tv:n på, i hate it men jag väljer att hålla det för mig själv för jag kan ju somna ändå.

Jag ska passa på att ta en lååång dusch innan G kommer hem från sitt lilla träningspass, sen funderar jag på att lägga mig i sängen och sova ifall han fortfarande inte tagit sig hem för jag är sjuuukt trött.   

Nu har jag kommit hem från jobbet, var inte så jobbigt att jobba som jag trodde att det skulle vara även fast vi fick en hel del att göra :) Innan det var dags för läggning så satte Hon sin hand på min kind och tröck mitt huvud mot hennes och gav mig en kram och sa "Du och jag", det betydde väldigt mycket för mig, att hon verkligen kan anförtro sig åt mig och att hon vet att säger jag en sak så gör jag det också och att hon verkligen uppskattar det man gör.

Imorgon är jag i alla fall ledig, hoppas på dåligt väder för imorgon är det tvätt-dag, wiiho!! Alltid lika roligt och något som är ännu roligare är ju att vi har typ 1000 trappor upp till oss, vi bor högst upp och det har ju verkligen både fördelar och nackdelar, haha :) Motion får man i alla fall..

Puss! / Ida Pettersson

Rubriken är ett citat av min kära syster som kämpar med en hjärntumör.

Finns så många i den här världen som sitter och skrattar åt "sär", kallar dom olika saker och är nedlåtande mot dom. Sär blir ofta dumförklarade även fast dom kanske förstår allting i alla fall. Jag har aldrig varit den som suttit och skrattat åt sär, jag har aldrig varit den som suttit och skrikit efter dom olika nedlåtande ord men det beror på att jag har växt upp med en syster som har en hjärntumör, hjärntumören har gjort så att hennes ämnes omsättning inte är den bästa och det har även slagit ut ögonen så hon är halvblind, hjärntumören som tar upp nästan halva huvudet gör så att hon är som en 7, 8 åring i huvudet även fast hon är snart 23 år.

Hjärntumören kommer sitta i hennes huvud ända tills den sprängs och sen när den sprängs ja, då är hon död. Så det folk alltså dumförklarar, kollar snett på, kastar skit på, det är dom folken som lider mest, dom kan inte råför hur dom ser ut, hur dom beter sig eller hur dom är som person. Dom har inte valt att ha den sjukdommen dom har, dom vill garanterat inte ha den sjukdomen heller, men dom kan inte göra något åt saken och det är DET ni sitter och skrattar åt, ni skrattar åt en människa som lider och som säkert hade gjort vad som helst för att få vara normal, precis som ni.

Jag vet att min syster har fått ta en hel del under hennes år, det får hon fortfarande göra jämt och ständigt och det gör ont i mig av att se henne komma hem och vara ledsen för att någon som inte vet bättre sagt något elakt åt henne. Personal på affärer dumförklarar henne för det mesta och det gör mig så jävla arg. Jag har lovat mig själv att gå emellan varenda gång jag får höra något när jag är med och det har jag gjort, det kommer jag fortsätta att göra, för min syster hon blir lika glad varje gång, hon skiner upp som en sol när jag kommer och säger att det där är min syster och henne ska ni inte jävlas med.

Min syster är nog den mest snälla i den här världen, det är nog hon som absolut inte är värd elaka ord, hon dömmer inte folk och hon har alltid öppna armar. När jag är ledsen då är det hon som kommer och tröstar mig och så har det alltid varit. Så jag tycker att Ni som skrattar åt sär borde tänka om, ni kan ju försöka föreställa er i deras skor istället för enligt mig är inte en tickande bomb i huvudet någonting att skratta åt, eller vad säger ni?

Finns alltid något bakom det där "konstiga" utseendet och sättet.

Det är en människa med känslor och en sjukdom.

^ Här är en bild på världens bästa syster, min älskade syster.