Ibland förstår jag inte mig på killar eller ja, det händer väl rätt så ofta att man inte förstår hur dom egentligen tänker. Killar kollar på porr, "A big tit blonde" medans dom kanske har en flickvän som är brunett med små bröst det är något jag inte förstår speciellt om killen i fråga inte ens vill att hans tjej ska operera brösten, hmm :P

"Det är skillnad på fantasier och verklighet" I do hope so, men jag förstår som inte det riktigt ändå men killar har nog sina egna sätt att tänka på och jag ser faktiskt hellre att min pojkvän kollar på porr än att gå och ta ut sina fantasier på någon annan än en som faktiskt aldrig kommer att komma närmare än bakom en skärm. Tjejer som ser det som en förolämpning borde börja se det som jag ser på det och faktiskt inse att det INTE är personligt.

Jag hade en kompis en gång, hennes pojkvän var BEROENDE av porr, dock fann inte jag det speciellt konstigt men det var verkligen hela tiden, där går gränsen enligt mig. Att ens pojkvän sitter och glor på porr ibland det gör inte mig något, men sen om det blir mer porr än sex då är gränsen dragen, då kan man istället hitta någon som faktiskt vill ha sex med en och inte med alla andra, haha.

Killar, jag bjuder på en SNYGG tjej och ingen billig silicon brud med sönder blonderat hår!

Rubriken är ett citat av min kära syster som kämpar med en hjärntumör.

Finns så många i den här världen som sitter och skrattar åt "sär", kallar dom olika saker och är nedlåtande mot dom. Sär blir ofta dumförklarade även fast dom kanske förstår allting i alla fall. Jag har aldrig varit den som suttit och skrattat åt sär, jag har aldrig varit den som suttit och skrikit efter dom olika nedlåtande ord men det beror på att jag har växt upp med en syster som har en hjärntumör, hjärntumören har gjort så att hennes ämnes omsättning inte är den bästa och det har även slagit ut ögonen så hon är halvblind, hjärntumören som tar upp nästan halva huvudet gör så att hon är som en 7, 8 åring i huvudet även fast hon är snart 23 år.

Hjärntumören kommer sitta i hennes huvud ända tills den sprängs och sen när den sprängs ja, då är hon död. Så det folk alltså dumförklarar, kollar snett på, kastar skit på, det är dom folken som lider mest, dom kan inte råför hur dom ser ut, hur dom beter sig eller hur dom är som person. Dom har inte valt att ha den sjukdommen dom har, dom vill garanterat inte ha den sjukdomen heller, men dom kan inte göra något åt saken och det är DET ni sitter och skrattar åt, ni skrattar åt en människa som lider och som säkert hade gjort vad som helst för att få vara normal, precis som ni.

Jag vet att min syster har fått ta en hel del under hennes år, det får hon fortfarande göra jämt och ständigt och det gör ont i mig av att se henne komma hem och vara ledsen för att någon som inte vet bättre sagt något elakt åt henne. Personal på affärer dumförklarar henne för det mesta och det gör mig så jävla arg. Jag har lovat mig själv att gå emellan varenda gång jag får höra något när jag är med och det har jag gjort, det kommer jag fortsätta att göra, för min syster hon blir lika glad varje gång, hon skiner upp som en sol när jag kommer och säger att det där är min syster och henne ska ni inte jävlas med.

Min syster är nog den mest snälla i den här världen, det är nog hon som absolut inte är värd elaka ord, hon dömmer inte folk och hon har alltid öppna armar. När jag är ledsen då är det hon som kommer och tröstar mig och så har det alltid varit. Så jag tycker att Ni som skrattar åt sär borde tänka om, ni kan ju försöka föreställa er i deras skor istället för enligt mig är inte en tickande bomb i huvudet någonting att skratta åt, eller vad säger ni?

Finns alltid något bakom det där "konstiga" utseendet och sättet.

Det är en människa med känslor och en sjukdom.

^ Här är en bild på världens bästa syster, min älskade syster.

Panik känslan stiger, klumpen i magen blir större och den i halsen är på väg upp som tårar, mina ögon vattnas, andningen blir tyngre och tyngre, jag skakar som ett asplöv, mina tankar snurrar runt, runt och runt. Jag kan inte sova, jag kan inte sluta tänka, jag vill bara glömma allt, jag vill inte veta något, jag vill inte höra något och framför allt så vill jag inte känna något.

Känns på något sätt som att mitt hjärta förnekar allt medans min hjärna tar in allting, allting man får höra hit och dit, ska jag ta in allting eller ska jag fortsätta förneka? Är jag smart som förnekar eller är jag bara riktigt korkad, dum och naiv?

I just want to know if I'm wasting my time.

Är inte jag värd sanningen? Är inte jag värd kärleken? Är inte jag värd att få vara lycklig efter allt jag gått igenom? Är inte jag värd att slippa höra allting? Är inte jag värd att leva ett liv utan svek framöver då hela mitt liv bestått av svek? Jag trodde att jag var värd ett lyckligt liv, jag trodde att jag skulle kunna få leva min dröm och se en framtid..

Was i wrong? Det är allt jag vill veta, det är allt jag begär att få veta.

Pleace don't hurt me and my feelings...

Att hålla det man lovar, det betyder mycket. 
Att inte hålla det man lovar, det betyder ännu mer.

Jag hatar sånt.

 Jag hatar när folk säger en sak och sen gör helt tvärtom,

jag hatar lögner och jag hatar falska människor

och framför allt så hatar jag människor som inte går att lita på,

då tycker jag att man helst inte ska umgås med såna människor, faktiskt.. Till vilken nytta liksom? Det finns andra som säger att dom vet vilka dom kan lita på och inte lita på, sen umgås dom med personerna ifråga i alla fall, det är helt sjukt tänkande enligt mig. Jag har få men bra vänner, såna man kan lita på och bara såna, för jag orkar inte med lögner, jag orkar inte med allt jävla BS som blir när man umgås med fel människor, jag gör faktiskt inte det.

Sen är jag väldigt bra på att sitta och analysera folk som försöker "komma in", jag läser av rätt snabbt om dom är helt puckade eller totalt awesome! Sen när jag uppfattat den meningen om folket så brukar det sakta men säkert komma fram vad dom är för människor egentligen och för det mesta så har jag faktiskt rätt :)

-I hate this. 

Har ni någonsin tänkt på hur man automatiskt relaterar en viss doft till en viss människa eller som i det här fallet till ett djur? Det var ett djur som betydde så himla mycket för mig, en tjock katt vid namn Honken Aka. Honkis. Han var Gustavs katt, Gustav valde nämligen Honken och jag valde Sayo, men det visade sig väldigt snabbt att Honkis var min katt och bara min   

Honken var en katt som kunde lite mer än vad "vanliga" katter kunde, han kom från ett hem vart han inte hade mat, hans 3 syskon hade dött av svält, så därmed var han tjock, för han var precis som en hund, direkt man satte mat i skålen så åt han upp ALLT. Dom egenskaperna han hade gjorde han till en väldigt speciell katt för mig, han kunde lägga sig på mina bröst med armarna på varsin sida om min nacke och med ansiktet lutandes mot min kind, han skulle alltid ligga så nära som möjligt, helt så min näsa nuddade hans näsa, haha, han var helt mysig. Sen kunde han "Sitt" och direkt man ropade på honom så kom han springades, helt gullig.   

Hur som helst så kände jag lukten idag efter att ha packat mina kläder, jag började direkt att tänka på Honken då jag kände den doften och det knöt direkt till i magen, lukten den var som en blandning mellan tvättmedel och katt, låter äckligt men i min näsa så betyder den doften kärlek & saknad, jag saknar honom så himla mycket, han var så himla speciell för mig, han har inte varit som någon av mina katter som man glömt efter bara 1 dag, nej, det är säkert 6 månader sen vi var tvungna att ta bort våra katter och jag får fortfarande en jävligt konstig känsla varje gång han dyker upp i huvudet.. Han var inte bara En katt!

Jag har fått många kommentarer på mitt inlägg "Vinden har vänt" som jag skrev till dom där ute som mår dåligt. Jag skrev om hur jag kände och tyckte, eftersom att jag vet att inlägget betyder mer när det kommer från någon som verkligen varit där, jag tog inte emot hjälp utav någon, för ingen visste ju hur det var.. 

Men den kommentaren som jag klistrade in överst i det här inlägget, det var det som värmde mest, jag blev så himla glad av den kommentaren, att ha hittat ut till någon som verkligen kunde ta hjälp av mitt inlägg är guldvärt. Du ska ha ett stort tack för kommentaren och jag hoppas verkligen att allting löser sig för dig, vilket jag är säker på att det kommer göra :)

Hur som helst, tack, du gjorde min dag och min skrivning känns helt plötsligt mer nödvändig! :)

Det är så irriterande att man ständigt hör folk som säger att dom mår dåligt när dom inte ens gör det, det är först när man har varit där nere som man förstår innebörden av "må dåligt", jag förstår den, jag har varit där och jag har nyss kommit upp från den dimman och det känns så himla skönt att vara uppe igen och att faktiskt kunna leva sitt liv, att faktiskt kunna uppskatta dagen och njuta av solen i ögonen, värmen och att kunna skratta och faktiskt mena det och framför allt att slippa låtsas som att man mår bra när man i själva verket inte gör det,  DET är skönt, i love it ;)

Nu är inte jag ute efter att ha någon som tycker synd om mig, jag skriver detta för att jag vet att det finns fler som är där nere och som måste förstå att det kommer bli bra igen även fast det känns som att man inte ens har en framtid, att framtiden liksom finns inte. Varför jag också skriver det här inlägget är för att det finns så många där ute i den stora världen som tror att dom är ensamma om att må så dåligt, jag vet i alla fall att jag kände mig ensam. Helt sjukt var också att jag trodde att man skulle må så, jag visste inte ens hur jag hade mått tidigare eller hur man "skulle må", det hade varit så himla längesen jag mådde bra att jag hade glömt hur det var att faktiskt må bra och jag tror att jag hade uppskattat ett sånt här inlägg just då, bara för att veta att allt kommer att lösa sig tillslut, att man skulle må bra tillslut, även fast det absolut inte kändes som det just då. 

Var så sjukt jobbigt att sitta där och bara må som man mådde, det fanns ingenting som kunde göra att jag skulle må bra igen, jag ville bara lägga mig ner och sova och aldrig vakna igen eller vakna och faktiskt må bra, att uppskatta dagen istället för att hata att dom alltid dyker upp.. Jag gick varje dag och funderade på vad jag egentligen lever för, varför jag finns och varför jag ska gå runt där och må som jag mådde varje dag och så fick jag ångest varje natt då allt gick utöver min ÄLSKADE pojkvän, min familj, det var sura miner hela tiden från mig, enligt dom men för mig så kändes precis allt så meningslöst att jag sket i hur jag betedde mig, jag sket i vad jag sa åt dom och kunde vissa gånger verkligen inte låtsas som att jag mådde bra, jag orkade inte skratta & le när jag inte kände för det. Men det var bara negativa tankar i mitt huvud hela tiden en av dom var när jag kollade mig i spegeln och äcklades av det, jag tyckte att jag blev tjockare och tjockare även fast vågen visade annat.

Allt var så jobbigt, allt gick fel hela tiden, bakslag på bakslag och där stod jag en dag, en riktigt "svag" dag som jag verkligen tvingade mig ut på en fest, fick höra det ena och det andra om mig, att jag var ful, osv. och dom små orden av dom FULA människorna tog så jävla hårt på mig, det var droppen, jag hade tvingat mig ut för att träffa människor vilket jag verkligen inte orkade med på ett tag eller just då. Efter det så ville jag helt enkelt inge mer än att försvinna, jag kände inte alls igen mig själv, jag tappade hoppet, jag gav upp... 

Idag så kollar jag bara tillbaka på det och spottar dom i ansiktet, haha. Jag såg dom 2 på stan för någon vecka sen och jag säger bara att inte fan ser dom då bättre ut än mig. Idag så inser jag att det faktiskt bara var och är ren jävla svartsjuka, nu vet jag att jag ser bra ut och framför allt bättre ut än er, så vem är ni att ens säga någonting om utseende? Haha.. Ja, vad kan mer jag säga? Fattar inte att folk tycker att det är så himla kul att sitta på en liten "fest" och prata om någon som dom verkligen inte känner eller träffat mer än en gång och dömma dom, rakt av bara så där.. Patetiska är vad ni är! ;)

"You don't even know what it's like" lalala..

Tyckte den låten passade in, lyssna på den grymma texten! :)