Ibland önskar jag att folk kunde vara som mig, jag önskar att någon hade kunnat förstå mig och inte bara babbla bort det man vill prata om, det man behöver prata om. Att leva ett liv som jag inte kan berätta hur det egentligen ligger till är jävligt tungt för mig, att försöka förneka allting som finns där hela tiden och framför allt att inte kunna prata med någon om det gör det hela ännu jobbigare. Det är ingen som vet vad jag egentligen går igenom och jag kan heller inte berätta det..

Har folk verkligen så svårt att prata med någon och få den på andra tankar? Är det så svårt för folk att bry sig och faktiskt försöka få en att må bättre? Jag är en sån människa som alltid ställer upp och lyssnar på dom jag har nära mig, pratar med dom, ger dom tips och framför allt så försöker jag få in dom på andra tankar, bättre tankar, helt enkelt är jag en människa som vill hjälpa folk. Jag är inte den som bara kollar bort när någon försöker och behöver prata och börjar babbla om något helt annat för att man inte är ett dugg intresserad eller för att det blir för djupt, det tycker jag är helt knäppt, människan som försöker prata om det BEHÖVER antagligen det.

 ^ jag vet hur det är att försöka, 

inte för att jag vill utan för att jag måste!

Här får ni en syn många trodde att dom aldrig skulle få se, mig i blont hår, jag har alltid haft mörkbrunt hår som ljusast har det varit ljusbrunt, men aldrig blont. Jag blonderade håret och slängde på en honungsblond färg, var inte riktigt nöjd så jag tog den ljusaste bruna som fanns och jag var tillbaka med samma gamla vanliga hårfärg, lite less jag blev speciellt då jag bara hade i halva tiden! 

Ska låta mitt hår vila i en månad, sen kommer jag att se ut så där,

jag trivdes i det :) 

Ska jag vara ärlig så har tankarna gått úpp & ned dom senaste dagarna, jag har bollat med mina egna tankar och det slutar kanske inte alltid så bra. Jag tycker att du har varit lite väl hård mot mig dom senaste dagarna, missförstått precis allting jag sagt & tagit åt dig av allt. Jag gillar inte när det är så, så istället så stänger jag in mig, sover en skvätt eller tre och bara tänker på allt annat än alla problem eller ja, jag försöker iaf!

Men ibland så fungerar det inte att bara stänga in sig, det gör det hela lite värre som jag märkt, det fungerar hellet inte att bete sig precis likadant. Men vi kan låtsas som ingenting, le och skratta om du vill, det kanske hjälper?

 Jag älskar musik!

Musik har blivit en del  av mitt liv, jag kan inte leva utan musik nu, blir typ galen då, haha :) Men jag brukar sitta och leta låtar i min smak som jag sen slänger in i en lista på spotify som jag delar, det är något jag tycker är roligt, jag brukar sitta och lyssna på låtar, vad dom handlar om och  hur allting går ihop i själva musiken :)

Jag lyssnade på skit mycket musik när jag mådde som sämst och jag kan berätta för er att musiken och ett positivt tänkande var det som tog upp mig ur hålet, gropen, svackan. Att kunna hålla uppe huvudet är väldigt viktigt, något som också hjälpte mig var ett program som var på tvn om mindfullness, tyckte att det var riktigt intressant att man faktiskt kunde programera sin egen hjärna med att lura sig själv att man mår bra och faktiskt börja må bättre efter ett tag, helt otroligt enligt mig. Jag var där nere när jag såg programmet och jag gick varje dag efter jag sett programmet och tänkte på helt andra saker än vad jag gjorde tidigare, försökte låtsas för mig själv att allting var okej även fast det var långt ifrån okej och tillslut så hjälpte det.

Jag är riktigt stolt över att säga att jag faktiskt är uppe ur skiten nu, har kollat mina resultat och jag mår mycket bättre i dagens läge, men så långt ner som jag var så går det inte att ta sig lägre, jag mådde inte allt bra och i mitt huvud fanns ingen framtid och det kändes som att det aldrig kunde bli bättre.

Varför jag berättar detta är för att försöka hjälpa dom som faktiskt är där nere, finns så många i dagens samhälle som faktiskt mår skit dåligt, jag visste inte hur det var förens jag var där själv och med det kan jag säga att en deprission är inte ett skämt, det är inget som försvinner på en dag hur gärna man än vill det. Att någon skrattar åt någon som berättar om sin deprission är ju helt sjukt också, dom kan jag bara önska lycka till i livet och hoppas att ni hamnar där ni med en dag. Jag trodde aldrig att jag skulle vara den som hamnade i skiten men där trodde jag allt fel.

Det finns dagar som jag tänker tillbaka på gamla tider och inser hur bra man hade det just då, vännerna man hade var riktiga vänner och inte bara såna som kom när dom behövde det utan när jag behövde det också. Såna där dagar som man känner sig extra ensam så saknar jag EN speciell vän, det var en som verkligen gjorde min dag, det var hon & jag och så var det under mina 3 år i Gällivare. Hon fanns alltid där, hon kom till mig, vi kunde bara sitta och tom-glo, vi kunde glo TV och ibland var det enda vi gjorde att skratta, hennes familj var som min familj, jag kunde lita på henne, jag kunde berätta allt för henne, det fanns inga tvivel om att hon absolut inte skulle sprida det vidare. Vi visste vart vi hade varandra och det om något är svårt att hitta i dagens samhälle då dom flesta bara är riktigt korkade.

Det hon gjorde för mig det kommer jag göra för henne, jag kommer alltid att stå här med öppna armar och ta emot henne hur många år det än gått.

Jag saknar en riktig vän, jag saknar en gammal vän. 

Jag har gjort något så duktigt som att betala räkningar så här på morgonkvisten, jag tog äntligen tag i det så jag är nöjd över mig själv, känns som att jag gjort något bra, haha. Det svider ju att betala räkningarna, man hade kunnat göra så mycket annat för dom pengarna så det känns ju inte speciellt kul, men nu när man väl är klar så känns det bra, jag behöver dessutom inte gå och gömma mig under sängen efter att ha betalt alla räkningar, haha ;)

Nu ska jag belöna mig själv med att spela lite på vårat xbox, blir Halo 3 bara för att jag gillar det spelet, jag & hjärtat spelar på legendary nu, det tar sin tid men det är mycket roligare än när man spelar på en enklare nivå :)

Igår när jag & hjärtat kollade på Sagan om ringen så fick jag ett sms, det var dags för vin med Jennifer och Linda, så jag sprang dit, efter lite virrande här i Kalix så kom jag fram, vi rökte cigg, drack vin och snackade skit och det var faktiskt riktigt skoj. Sen gick jag hem och när jag kom hem så försökte jag att väcka hjärtat, han vaknade men han var inte så pigg så jag fick ge mig och lägga mig brevid honom och sova efter att jag hade berättat för honom hur mycket jag älskar honom, hur fin han är och hur glad jag är att jag har honom :D Helt enkelt fylle-snack från min sida men allt jag sa var helt sant i alla fall, jag säger som mamma "på fyllan kommer sanningen fram" ;)

Idag vaknade jag och osade alkohol, mådde dåligt av mig själv och hade ont i huvudet, nacken och ryggen sen hade jag dåligt att andas också, vilket jag har varje gång jag druckit, skumt enligt mig. Dagen har varit seg och jag har inte lyft ett finger idag, jag har tillbringat hela dagen i sängen fram tills jag och hjärtat gick till Eva (hans mamma) blev paj med glass och kaffe, riktigt mumsigt, jag som älskar blåbärspaj, awiie! Sen tog jag &hjärtat en promenad med Lollo (hunden), vi kastade lite pinne, sprang lite och släppte lös henne så hon fick busa av sig lite, sen knatade vi tillbaka, gick in och då blev vi bjuden på varmamackor som också var supergoda, jag har aldrig tänkt på att man kan göra varma mackor med bacon och ost, eller varma mackor med tomat och ost, det är ett tips!

Sen knatade jag och hjärtat hem, mätta och belåtna och nu ligger vi i sängen, han kollar på sagan om ringen och jag har legat och knappat på datorn och lyssnat på tjat om att jag ska följa med ut med Jennifer och dom, men jag tackar nej för idag för jag känner mig inte riktigt på topp ännu, jag stannar hemma och kollar på sagan om ringen med hjärtat även fast den inte är speciellt bra enligt mig ;)

/ Ida Pettersson