Direktlänk till inlägg 4 augusti 2010
Känns inte allt lite extra förjävligt när man är sjuk? Jag hatar att vara sjuk, jag sitter här och kan inte göra ett skit, helt ensam i den här lilla lägenheten som man känner sig instängd i efter bara 10 minuter. Jag hade velat gå ut, fördriva tiden lite, men jag kan inte, jag orkar inte, men jag vill. Jag är så himla less på att vara ensam hela jävla dagarna, jag är så less på att Gustav måste jobba hela jävla tiden och framför allt så är jag less på att bli lovad saker som ändå aldrig blir av.
Blir less på att folk säger en sak, gör en helt annan, blir less på att timmarna på schemat helt plötsligt bara blir fler och fler. Jag vill inte vara ensam längre, jag orkar inte det, jag vågar knappt somna om nätterna för jag vet inte om jag vaknar upp då, jag har så himla dåligt att andas 30% av lungorna är det som används, MAX! Förr-förra natten vaknade jag upp av att jag flög upp ur sängen, jag andades inte, jag orkade inte andas. Det är så tungt att andas med bara 30%, så jag la av... när jag sov, det var bara av ren tur att jag vaknade.
Nu vill jag inte sova ensam, inte när jag är så här sjuk i alla fall, jag är rädd, kan du förstå det? Allt handlar faktiskt inte bara om svartsjuka vilket du verkar tro, det om något gör mig riktigt besviken.
Hahaha alltså förlåt men det här var så jävla dåligt så att de är inte sant, har aldrig sett någon faila så mkt när dom sminkat sig och hon tror att hon är värsta bra :D ...